Mitt skelett är av skumplast, mina muskler spända bultband. Håret är en tuss rostig stålull och munnen fylld av fnöske. Vågorna i bröstet känns som flipperkulor som kastas hit och dit, samtidigt som jag sitter i kontrollhytten med beslutsamt grepp om spakarna.
Med sammanbitna käkar och full styrka försöker jag ratta min farkost så att den kommer på rätt köl igen.
Och hoppas att seglen håller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar